● När pelargonerna väcks på våren ska de planteras om i ny jord och större kruka vid behov. Klipp ner så de får bra form och står bra utan stöd. Sticklingar är svåra att ta tidigt på våren eftersom de inte har någon växtkraft i mörkt viloläge.
● Nyinköpta plantor kontrolleras om rötterna fyller hela krukan. Om så är fallet, ta då bort en tredjedel rötter och plantera om i ny jord och större kruka. Låt den annars vara kvar i krukan den kom i.
● I maj månad är det dags att för våren toppa eller ta sticklingar på de stjälkar som tar för mycket energi. Detta behöver göras för att plantan ska orka att skjuta sidoskott och ge fler blommor.
● I augusti är det på nytt dags att toppa pelargonerna, eller ta sticklingar. När de skott som stuckit iväg och tar mycket energi blir toppade vid denna tidpunkten skjuter pelargonen nya skott långt ner, vilket är värdefullt för nästa års tillväxt för en fin och buskig planta, som kan leva mer än 50 år.
● På hösten klipps de bara ner om de inte får plats i vinterförrådet, låt dem annars vara tills det blir dags för friseringen efter vintervilan.
● När du vattnar pelargoner är det viktigt att låta plantan torka upp emellan. Vattna sedan så hela krukan blir genomblöt, så alla rötter får fukt och kan hjälpa till med tillförseln av vatten.
● Pelargoner med enkla blommor trivs bra ute och klarar sig bra vid regn och vind. De tätare blommorna som rosenknoppspelargoner och tulpanblommande pelargoner har klarar sig sämre vid regn, men står sig fint under tak eller på en inglasad altan.
● Pelargoner ska helst gå in i vintervila. De vinterförvaras någonstans där det är svalt och gärna med extra belysning 6 - 8 timmar per dygn.
● Om vinterförråd saknas och de måste stå kvar i fönstret så klarar sig sticklingar som sätts i augusti bäst. Om möjligt klarar sig de som får en lampa över sig allra bäst. Ju varmare de står desto mer ljus behövs för att överleva vintern.
● Många sorter som köps i vanlig blomsterhandel är svåra att övervintra utan kraftfull belysning. De som är gamla eller framtagna från gamla nordiska sorter är tåligare och mer anpassade efter vårt klimat och mörka vintrar.